Vem tar hand om allt efter klockan 17?

I studien Stjärnkraft tillfrågades 2 000 kvinnor med höga chefsbefattningar om sin upplevelse av jämställdhet i hemmet. Hela 86% ansåg sig jämställda. Samtidigt menade 80% att de var ”huvudprojektledaren” hemma, det vill säga ansvarig för allt det som ska ske på hemmafronten innan (ibland även under) och efter arbetstid. Att vara huvudprojektledare innebär att du alltid har en att-göra-lista som pågår i ditt huvud. Du är alltid beredd att lägga till eller prioritera om. Du är den som tänker ut inköpslistan, håller koll på födelsedagar, ordnar matsäck och vet vilka presenter som passar. Du vet också när det behövs nya vantar och stövlar och när det är dags att boka semester.

Ibland delar du ut uppgifter. Det får ofta män att känna sig jämställda. De bockar av de tilldelade uppgifterna från listan. Uppgifter som du har tänkt ut. ”Det här är saker som jag gör i farten” säger huvudprojektledaren. Konsekvensen av att göra saker i farten innebär att huvudprojektledaren, oftast en kvinna, arbetar i genomsnitt sju veckor mer än män per år med oavlönat hemarbete.

Sju. Veckor. Per. År.

Jag har själv lång erfarenhet av att vara familjens huvudprojektledare. Under mina många år som chef med affärsansvar och många timmar på resande fot och i möten hade jag alltid min kom-ihåg-lista längst bak i mitt anteckningsblock.
• Pannkakor ska med i morgon till skolan
• Kolla om stövlarna är i förrådet
• Ringa städfirman
• När ska bilen besiktigas? Har jag körförbud??
• Mammografi – boka om – igen…

Jag har i ledningsgruppsmöten haft hjärnan i långa strategiska tankar och samtidigt ett öga i mobilen ifall något strulat till sig där hemma. Att ständigt växla mellan långa strategiska tankar och ha koll i mobilen är inte optimalt. Att ha många bollar i luften är inte en talang. Nu vet man att switchtasking gör dig mindre effektiv.

Varför skammar vi vissa köp av tjänster?

Det är inte skambelagt att ta in en snickare som hjälper till att göra klart altanen. Eller att köpa hjälp för att måla om huset. Men att köpa tjänster till hemmet i övrigt rynkas det inte sällan på näsan åt. Kvinnor som i större utsträckning tar hjälp, vittnar om att de helst inte vill berätta om att de köper tjänster. Detta för att undvika nedsättande kommentarer, då normen att en kvinna ska ta hand om hem och familj lever kvar.

Hemmafrun är borta men hennes arbete är kvar

På 50-talet fanns det i Sverige en miljon hemmafruar. De tillbringade 40 timmar i veckan med att sköta familj och hem. På den tiden sprang vi inte marathon. Vi höll inte ständigt  på att renovera huset. Barnen hade inte en massa aktiviteter. De fick vara ute och leka själva och helst inte störa så mycket. Det var inte bättre förr, och jag förordar inte 50-talet, men det är en intressant reflektion. Nu gör ofta båda parter karriär, eller vi är ensamstående med barn, vi renoverar hemmet, springer maror och barnen har många aktiviteter. Det är lätt att förstå att livspusslet är svårt att få ihop. De glömda 40 timmarna sköter huvudprojektledaren i farten.

Struktur och kultur

I börsbolagens ledningsgrupper finns ofta män med en hemmafru, sällan kvinnor med en hemmaman. Männen säger sig ha teamat upp med sin fru, gjort en deal, ”Jag jobbar, drar in pengarna och du sköter allt annat”. Kvinnorna i sin tur har oftast en partner som också gör karriär.

Jag fick tillsammans med en kollega möjligheten att på en ledarskapsutbildning för kvinnor ställa frågan om vad det är som hindrar att ta nästa steg i karriären. Självklara svar som gavs var organisation, struktur och kultur men även ”huvudprojektlederiet” kom spontant upp som en anledning till att känna tveksamhet inför att ta nästa kliv i karriären. De flesta svarade att de hellre stannade kvar i nuvarande jobb då de inte kunde föreställa sig hur livspusslet skulle gå ihop med ett nytt eller större ansvar. De var helt enkelt inte beredda att betala priset.

Tyvärr är det vanligt att företag tappar sina kvinnliga, och i vissa fall även manliga, talanger i samband med familjebildning. Fram till dess går män och kvinnor i samma takt. Att erbjuda hjälp med privatlivet när det är dags att komma tillbaka efter föräldraledighet kan vara ett konkret sätt att behålla och attrahera kvinnliga talanger.

Tid – det enda som är rättvist

Vi har alla samma tillgängliga tid, varken mer eller mindre. Genom att köpa tjänster i större omfattning kan vi frigöra tid till att tänka strategiska tankar, träna, läsa, vara mer närvarande, umgås med familj och vänner. Ersätta stress med lust. Därför kan det också vara en investering i din karriär. Du kommer ha mer tid att vara ditt bästa jag. Din arbetsgivare får dessutom direkt effekt på produktiviteten och lönsamheten. En klassisk win-win.

Hur kan du GÖRA skillnad?

Förebilder är som bekant viktigt. Prata om det nödvändiga i att ta hjälp om du rekryterar till en ledande position. Berätta varför du själv tar hjälp och hur du gör det. Bli inte en av de chefer som säger ”det där får du bara prioritera bort”. Min räddning var att jag teamade upp med en annan mamma i samma situation. Vi hjälptes åt med att hämta, lämna, läsa läxor, skjutsa till aktiviteter, etc. Jag köpte de få tjänster som då fanns att köpa men hade helt klart behövt mer support. Det är frustrerande att det fortfarande finns ett så litet utbud för tjänster i hemmet.

Framtidens talanger kommer inte välja att prioritera bort. De vill ha ett intressant jobb och ett hållbart privatliv. Att köpa tjänster för privatlivet är ett enkelt sätt att GÖRA jämställdhet och bryta normen att du som kvinna förväntas göra allting själv!

Det är ett sätt – att ”Change the Game”!

Marie Andén, grundare, VD och delägare på Mar-katta, fan av WizWomen. 

#wizwomen #wizwomenstories #ledarskap #letschangethegame #höstprat #mar-katta #jämställdhet #deglömdatimmarna #görbättre